SeriousStyle

Någon och dela min livsglädje med, jag kan inte söka efter kärlek.Kärlek är något man sakta måste bygga upp.Jag kan inte säga att jag älskar en person efter en kort tid, även fast personen måste ha passande egenskaper och vara den jag vill ha så är det något man bygger upp tillsammans.Och det görs inte på en eller två månader.Jag saknar personen som ringer till mig för att kolla om jag har gjort mitt skolarbete, personen som inte möter mig halvvägs utan kommer hela vägen till mig, personen som tar en lång fika med mig följt av en lång promenad,bara gå där tillsammans, skratta och vara glada. Putta lite retsamt på varandra och se vägen framför oss, utan tid. Personen som som skrattar med mig till mina dåliga skämt å inte åt mig, personen som ringer minst fem gånger per dag för att kolla om jag mår bra, personen som kan ringa till mig under dagen, hör hur det går eller skicka de där sms:et
som ger mig glädje för dagen, för mig med ett leende genom arbetet. Han behöver inte skriva att han saknar mig, även fast det vore underbart så ser jag det som en bonus. Bara göra mig glad utan närheten. Jag saknar den personen som kan vakna upp tillsammans med mig en morgon. Dricka en smothie med mig och se reprisavsnittet av våra bästa år, kunna glädjas åt en ny dag.Jag saknar att vakna upp med honom.